Inskolningen
Många tårar på morgonkvisten. När det kommer till mitt barn är jag riktigt blödig, som dom flesta. Det är så jobbigt att gå iväg när han sträcker sig efter mig och gråter. Som Liams faster Åsa sa, "det känns bara så FEL."
Jag VET att han slutar gråta nästan direkt och jag VET att han älskar att vara där men dom sekunderna som farvälet varar är hjärtskärande och helt plötsligt känns tanken med dagis urdumt.
Men efter ett samtal med dagisfröken som försäkrar att han mår bra lägger sig allt och dagis är inte så dumt ändå.
Att vara förälder är en bergochdalbana och jag älskar bergochdalbanor.
Känns som igår
Jag VET att han slutar gråta nästan direkt och jag VET att han älskar att vara där men dom sekunderna som farvälet varar är hjärtskärande och helt plötsligt känns tanken med dagis urdumt.
Men efter ett samtal med dagisfröken som försäkrar att han mår bra lägger sig allt och dagis är inte så dumt ändå.
Att vara förälder är en bergochdalbana och jag älskar bergochdalbanor.
Känns som igår
Kommentarer
Postat av: Jenny
Jag förstår det, tror det brukar vara så med andra barnet att man är lite mer nyfiken och vill kolla :)
Jag håller med om att det är jobbigt att lämna på dagis när dom gråter... Arvid grät massor i början och det var alltid lika svårt att gå då. Han gråter fortfarande ibland om han är väldigt trött på morgonen fast det är väldigt sällan, men det är fortfarande jobbigt. Men man vet ju som sagt att det går över fort!
Kram
Trackback
